Like a flash of light in an endless night
Lyssnar på: One Thing - Finger Eleven
(Ingen hårdrock eller metal här så det är bara att lyssna)
"Even though I know
I don’t want to know
Yeah I guess I know
I just hate how it sounds"
Jag älskar den här låten, fast den får mig nästan att gråta :/
I helgen var man hos josefin och såg för troligen den hundrade gången: Sagan om Ringen. Men den blir helt enkelt aldrig dålig, även om böckerna såklart är ungefär 100 gånger bättre. Men hela filmen blir såklart inte sämre av att den inehåller karaktärer som Legolas och Haldir... Eomer och Faramir är inte så illa heller...
(Och eftersom Jossan gjort klart att hon inte gillar bilder på snygga killar på min blogg så kan hon ju titta bort och scrolla förbi dem...)




Det var länge sedan jag såg de här filmerna för första gången, jag kommer ihåg hur otroligt bra jag tyckte dom var, det tycker jag såklart fortfarande. Men det var troligen första gången i mitt liv som jag såg så bra filmer. Jag blir lite nedstämd när jag tänker på hur totalt olika mitt liv var då och nu.
Jag hade helt enkelt ingen aning på den tiden, hur allt skulle bli och vad som skulle hända. Men jag antar att även om mycket gått mot det sämre så har jag även hittat mycket jag nu aldrig skulle kunna tänke mig att vara utan i dagsläget. Och jag har kanske på mänga sätt förändrats som person, jag tänker inte längre "Fan, varför sa jag det där?! DX" efter varannan mening jag får ur mig; nuförtiden så räcker det ju med var tredje xP.
Chandler är ett utmärkt exempel på hur det funkar xD
Jag hade helt enkelt ingen aning på den tiden, hur allt skulle bli och vad som skulle hända. Men jag antar att även om mycket gått mot det sämre så har jag även hittat mycket jag nu aldrig skulle kunna tänke mig att vara utan i dagsläget. Och jag har kanske på mänga sätt förändrats som person, jag tänker inte längre "Fan, varför sa jag det där?! DX" efter varannan mening jag får ur mig; nuförtiden så räcker det ju med var tredje xP.
Chandler är ett utmärkt exempel på hur det funkar xD
Det kännslite tråkigt att man tappat bort så många vänner på vägen. Jag har aldrig varit bra på att berätta vad som stör mig eller vad som är fel och det är antagligen den största orsaken. Vissa människor känner jag mig inte like avspända med längre. Och när man väl träffas låtsas man att allt är som förr och man konstaterar skrattande att "Vi borde träffas oftare", men sanningen är att det kommer att ta minst lika länge tills man träffas igen, om inte längre. Och det är inte bara för att man är lat eller att man inte tar sig tid, utan helt enkelt för att man inte riktigt vill ta sig tid eller orkar försöka reparera något.
Så på det sättet tycker jag själv att det vore bättre om jag verkligen kunde berätta för folk hur jag verkligen tycker och varför, så att man iallafall ska ha en chans att reparera något. Men eftersom jag har förstått att inte heller det är uppskattat alla gånger så är det omöjligt att veta hur man ska göra för att behålla något. Men jag antar att man verkligen växer ifrån vissa kompisar och att en fas i ens liv inte kan jämnföras med den andra.
Som jag sa så har jag väldigt svårt att säga vad jag verkligen tycker, ofta för att jag inte vill såra eller göra någon upprörd. Kanske både en bra och en dålig egenskap. Jag är också otroligt dålig på att prata om känsliga ämnen som berör andra, även om jag verkligen känner med personen i fråga är det svårt för mig att lägga fram det på ett taktfullt sätt. och jag vet inte riktigt var jag ska börja. Antagligen en direkt biverkning av att hela mitt liv behandlat saker som jag tycker är jobbigt med ignorans. Jag är helt enkelt inte van vid att behandla sådana ämnen.
Så folket därute, även om jag kanske inte alltid säger rätt saker eller helt enkelt säger fel saker så är det otroligt sällan jag inte känner med er och otroligt sällan jag verkligen får fram det jag egentligen skulle ha velat säga.
Men jag antar att jag bir bättre och bättre på det iallafall.
Så på det sättet tycker jag själv att det vore bättre om jag verkligen kunde berätta för folk hur jag verkligen tycker och varför, så att man iallafall ska ha en chans att reparera något. Men eftersom jag har förstått att inte heller det är uppskattat alla gånger så är det omöjligt att veta hur man ska göra för att behålla något. Men jag antar att man verkligen växer ifrån vissa kompisar och att en fas i ens liv inte kan jämnföras med den andra.
Som jag sa så har jag väldigt svårt att säga vad jag verkligen tycker, ofta för att jag inte vill såra eller göra någon upprörd. Kanske både en bra och en dålig egenskap. Jag är också otroligt dålig på att prata om känsliga ämnen som berör andra, även om jag verkligen känner med personen i fråga är det svårt för mig att lägga fram det på ett taktfullt sätt. och jag vet inte riktigt var jag ska börja. Antagligen en direkt biverkning av att hela mitt liv behandlat saker som jag tycker är jobbigt med ignorans. Jag är helt enkelt inte van vid att behandla sådana ämnen.
Så folket därute, även om jag kanske inte alltid säger rätt saker eller helt enkelt säger fel saker så är det otroligt sällan jag inte känner med er och otroligt sällan jag verkligen får fram det jag egentligen skulle ha velat säga.
Men jag antar att jag bir bättre och bättre på det iallafall.
~~~~
Wrap Your Troubles In Dreams - 69 eyes
So much heartaches and pain
Always on my way
Living on living day by day
I got no future I got no past
Just going nowhere nowhere fast
How long does forever last
Im not living in the past for you
Ive gotta find my way through
Life goes on without any breaks
I got it baby what it takes
Dreaming on and on of better days
So many things to get done
Everyones here a chosen one
Weve got a long long way to come
Im not living in the past for you
Ive gotta learn my way through
Just
Wrap your troubles in Dreams
It aint that hard it seems
Kommentarer
Postat av: Katarina
det är så hemskt att man förändras så att man förlorar vänner. men det hör väl till livet i guess.
nice bilder !
Postat av: josefiin
Äntligen! bilder på riktiga människor! - och med riktiga människor menar jag legolas.. (;. duktigt jobbat matilda larsson! I övrigt vet jag hur du känner och det enda jag kommer fram till är detta: life's a bitch, kill the shit.. kram
Trackback