~ Matilda

Föjande text skrevs på tåget men jag kunde inte lägga ut den förrän jag fått tag i lite internet :)

Klockan 20:37 18/8

Caution! The following text has a big tendency to becoming silly, you have been warned.

På tåget

One step forward two steps back..

Det är hur jag är, kanske alltid kommer att vara, men nu sitter jag här iallafall.

Här sitter jag och skriver på min acer, i en kupe, vid tillfället jag skriver detta siter jag utan tillgång till intgernet och undrar lite ängsligt om mitt klickande på tangenterna stör de jag delar kupe med. Mitt emot mig sitter en kille i ja, kanske 25-30 års åldern, ni vet jag och folks ålder, han var tyvärr inget snygg. Han har också en acer, samma snygga blå färg, men mycket mycket mindre, en sådan där resedator. Så fort jag såg den tänkte jag bara ”Snygg dator, men min är minsann mycket större, moahahahahah!”.

Hel ärligt så är det ganska kul att sitta och skriva om en som sitter emot en.  Lite komiskt i alla fall. De två andra jag delar kupe med är en kvinna och hennes dotter,  fast dottern är ganska gammal. Jag har inte pratat så mycket med dem. Både för att jag inte ids, utan hellre sitter och ser stolthet och fördom. Men den lilla konversation vi haft har varit gladlynt och trevlig.

Landskapet svischar förbi, jag har konstaterat att vi har mycket skog i sverige. Sorgligt nog hänger regntunga skyar tätt vars än tåget far.

Så nu sitter man här, flugit ur boet så att säga. Inte för att jag har fattat det än, men ändå. Nu är det gjort så att säga.

Tack alla för alla fina presenter jag fått, tänk att jag är en sådan där person som folk kommer sakna. Det går inte riktigt att beskriva i ord hur mycket ni alla betyder för mig, hur mycket ni har stöttat mig och fått mig att växa som person.

Vi har alla förändrats på många sätt. Själv har jag genomgått stora förändringar, tänk att jag blev en sådan där som inte bryr sig om vad folk tycker om vad jag har på mig utan helt ärligt bara tar på mig det som faller mig in, det som jag känner för och experimenterar. För att inte nämna hur mycket mer självständig jag blivit, hur mycket gladare jag blivit i själen. Trots att det hänt många saker under åren som varit mindre uppmuntrande så har ni alltid funnits där, även om jag inte alltid uttnyttjat det stöd ni skulle ha kunnat ge mig. Ni vet hur jag är när det gäller att säga rakt ut exakt vad jag känner.

 Att göra en sådan här resa för några år sedan hade aldrig farit mig in.

Åh, nu kör vi förbi umeå, sweet memories, House of Metal… Det var grejer det, fan  vad sur jag är att jag missar Nordic Rage… Dammit! Det är så jäkla typiskt,

”Oj kolla här en festival tio minuter från mitt hus med bra artister och jättehärlig stäming, nej men tänk om man skulle ta och flytta nu.”. När det för en gångs skull händer något i Boden som är som gjort för en, nä då flyttar man. Jaja jag får väl glädja mig med att det kommer grymt mycket mer artister till södra sverige än upp till norrbotten, till göteborg tex som är ett stenkast därifrån.. Ja allteså ett stenkast i norrbottniska termer. Sedan ska det bli riktigt kul att dra på någon festivl där nere under nästa sommar, Metal Town here I come.

… Okej här i Umeå steg det på två till in i min kupe, det är ett ungt par, som tydligen tycker att en plats räcker för dem, hon sitter nämligen i hans knä och de hånglar lite så smått… Jippie… Han nynnar för henne också >_>.. Ursäkta men det börjar bara bli fånigt vid det laget… Dammit, jag som hoppades på att kupen inte skulle vara så full :/…

Det börjar bli mörkt här, jag känner mig faktiskt ovanligt trött. Jag vill sova på ett sätt, men jag är lite nervös för imorgon, så på det sättet så önskar jag att tiden gått lite saktare. Egentligen är jag inte så nervös för den framtida resan, bytet eller ngt sånt. Mer egentligen för att träffa de jag ska bo med. Jag menar, de verkar ju trevliga, men jag är lite nervös för min egen del. Jag kan ganska säkert anta att de som ska hämta mig förväntar sig en liten söt blond tjej från norrland. Jag menar jag är ju från norrland, men inte blond, och nog inte den sorts tjej dom förväntar sig. Tänk när jag kliver av tåget och dom står där emd en skylt det står Matilda på och sedan kommer jag emot dem och de bara tänker

”Nämen nej, är det hon?”. Jag vet ju inte hur de är, de kanske inte bryr sig om hur man ser ut. Men paff blir de nog.

Och killarna sedan då, antagligen hoppas de också på en liten blondie, och där kommer jag, taa-daa, ”bitch slapped, guys!!”. Jag har fullt förttroende för att de snart upptäcker att jag är en relativt snäll flicka, för det är jag (ibland.. Om jag vill). Men vilket första intryck jag kommer att ge xD…

Suck, lite trött.. Och om du fortfarande läser är du säkert också det, jag menar seriöst har du inget bättre för dig än att sitta och läsa löjligt långa anteckningar från någon som har tråkigt på tåget?

Gud vard mörkt det är ute… Tur att ens mörkerrädlsa är något mildrad nuförtiden.. det intalar man sig ju i alla fall.

Okej helt plötsligt känns det som om jag åker åt fel håll xD.. Jag och riktningar :P..

Nej vet ni vad nu återvänder jag till stolthet och fördom :o

God natt! Eller nåt  :)