~ Matilda

---

Lyssnar på: The Fragile - Nine Inch Nails
Detta är inte hårdrock eller metal utan Industrial/grounge så den är relativt säker även för dem som inte delar min specialla musiksmak. och om ni inte vet vad industrial/grounge är, så gör det inget xD
(Det är inte original videon, men låten är fortfarande så bra!)



"I wont let you fall apart"

---

En vanlig dag, förutom ett ganska stort svenska prov, vilket såklart inte direkt lyste upp dagen. Men nu är det helg!!! Bara synd att jag ska jobba och borde plugga min hjärna blodig med kemi. Men som vanligt kommer jag väl inte att göra så mycket som jag borde. men det är därför jag borde plugga med någon efter jobbet... *hint* *hint*

Alltså jag och drömmar <_<...
Ibland så vet jag inte helt enkelt vad som pågår där inne, i huvudet alltså. Och det är ju inte bara det att jag drömmer minst en dröm varje natt, det gör tydligen alla, men jag kommer ihåg dem också. Och dom är alltid så detaljrika även om de inte går att fösrtå eller helt enkelt är helt åt tjotaheiti. Ja jag antar att det har sina fördelar också, det är rätt kul xD.
Men det blir farligt när även dagdrömmar blir så verkliga. Det har jag fått erfara många gånger.
Ja iallafall den mest förbryllande drömmen jag har haft på länge är den här; som jag drömde i tisdags tror jag det var.


Jag var ute i skogen på utflykt med (Jag tror det var Josefin), vi gick där i godan ro, längs en stig. det var en tallskog och man kunde se de röda lingonen lysa i lingoriset... (När jag tänker på det, så drömmer jag tydligen i färg xD)
Plötsligt kommer våran "guide?" och berättar för oss om en förrymd mental patient som tydligen förväntas vara lös i området. Ja ok, ja och Josefin blir inte direkt rädda utan fortsätter våran tur ute i skogen.

Plötsligt möter vi en man på stigen, han bär en grå mycket sjaskig klädnad. Och han staplar irrande emot oss. Jag och Josefin betraktar den magre mannen med vad jag måste säga mycket svalt intresse.
Vi tar helt enkelt inte mycket notis om honom, men när vi passerar honom så stannar jag plötsligt och så säger jag bara i förbifarten:
- Ta det försiktigt dom tror att det är en mentalpatient på rymmen här i skogen. Mannen nickar förvirrat och fortsätter stapplande därifrån.

Jag och Josefin fortsätter lugnt våran resa och kommer så småningom tillbaka till turistbussen. Och vi ser då en polisbil som står med blålysena på bredvid. Två poliser släpar ganska vårdslöst in den förvirrade mannen i polisbilen.
Och då blir vi båda mycket förvånade och utropar dumt:
- Men det är ju han! För först då går det upp för oss...
Sen vaknade jag.

Okej kort sagt, hur ska man tolka den här drömmen? Att jag är ganska trög helt enkelt? jag fattar likesom inte vad den hade med alltihop att göra. I vanliga fall brukar jag drömma något som på något sätt har att göra med vad som har hänt under dagen. Men jag kan då inte komma ihåg att jag gjorde något som var likt det där xD

~~~~

Tog lite kort här om dagen, även fast det är väldigt kallt ute nu för tiden sä kan man inte drekt klaga på att det inte är fint med alla höstärger. Det är en av de första gångern jag verkligen känt att jag måste gå ut och fotografera. En ny ingivelse, men en rolig sådan måste jag säga.















En av världens bästa sketcher av Monty Python. Man får alltid höra från ädre människor att "På min tid var det minsann inte enkelt... Dagens ungdom!", och så suckar dom oftast lite demostrativt. Jag får alltid känslan av att de överdriver, får ni?



"And you try and tell the young people of today that ..... they won't believe you."