Why so serious?


Dagens citat: "Hela levnaden utgör lika mycket en gåta, som en plåga." - Carl Jonas Love Almquist


... Tell me about it. xD


Lyssnar på:
  Coma White - Marilyn Manson

There's something cold and blank behind her smile
She's standing on an overpass
In her miracle mile

"You were from a perfect world
A world that threw me away today
Today to run away"

A pill to make you numb
A pill to make you dumb
A pill to make you anybody else
But all the drugs in this world
Won't save her from herself



Så nu har man äntligen sett den mycket omtalade Batman - The Dark Knight.



Och vad jag kan säga är att själva filmen inte direkt var något att stoppa i julgranen. Jag jade ingen sympati för den (enligt mig) mycket stele och känslokalle Batman. Som dessutom lät otroligt tillgjord och löjlig i sin "Batman - röst"
Även fast det var meningen att det skulle utspelas något slags romantiskt drama mitt i alltihop så lyckade jag inte direkt sympatisera med det.

Handlingen, var väl ungefär den vanliga, hjälten ska besegra den onde och rädda sin stad, med hinder som oengagerad och kurpt polisstyrka och politiska maktspel.
Action var det gott om, men det var aldeles för mycket, slå, slå, "trasig fönster", "Trasiga möbler" och så vidare. Batmans specialverktyg var väl rätt intressanta men inte direkt idesprakande.

Ja men varför såg jag då filmen, kan man fråga sig. Ja helt enkelt för att Jokern är en av de bästa filmskurkarna någonsin. Tio minuter in i filmen så hade jag redan hamnat på "fel" sida. En mycket beundrandsvärd insats av Heath Ledger som gestalterar den rubbade, snedvridne och helt enkelt väldigt sinnesjuka Jokern.



Bara det sätt Jokern, pratar, det sätt han rör sig på och hans skruvade lögner om hur han fick sina ärr gör honom ännu mer intressant. Hans djävulska handlingar naglade helt enkelt fast mig i stolen. Höjdpunkten under hela måste helt enkelt ha varit när Jokern fick tag i en Bazooka. (Och när han klädde ut sig till sjuksköterska. xD)

The Joker: "I believe whatever doesn't kill you simply makes you... stranger."

Jag vet helt enkelt inte varför jag sympatiserar så mycket med denna mentalsjuke karaktär. Är det för att han var den enda intressanta i hela filmen? För att han spelas av Heath Ledger (m.fl)? Eller för att han helt enkelt inte följer några regler, eller en speciell plan. Han konspirerar inte utan allt han gör, är att förstöra, och vända gott till ont. Det sätt han alltid frågar sina offer: Why so serious? Innan han skadar dem.
Med några få ord skulle man kanske kunna beskriva det som att han är aldeles för "badass" för att inte tycka om.



Seriöst: "What's not to like?"

Även fast filmen inte levde up till mina förhoppningar, så se den. Du kommer att gå miste om något ifall du inte gör det.



Och sist men inte minst... Why so serious?


Kommentarer
Postat av: Katarina

okej. filmrecensionen gjorde att jag blev riktigt sugen på den. dock ser det ut att vara lite väl mycket action och pangpang för min smak. Men men, den kan ju vara sevärd ändå ;) nu ska jag återgå till msn och skälla på dig för att du är uppe så sent! :O ;)

2008-09-16 @ 23:39:22
URL: http://kattarinan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...