~ Matilda

Okej, så vad är det med mig. Jag tycker konstiga saker händer mig hela tiden. Jag är kanske som en slags magnet.

Idag när jag stod och väntade på bussen inne i entren till Åhlens och Hemköp så kom plötsligt en medelålders kvinna i gul dunjacka upp till mig och frågade:

Hon: ”Do you speak english”..
Jag: “Eh, sure…”

Hon tog sedan tag om min hand och strök mig över kinden. (Jag skojar inte)

Hon: ”Are you a photo model?..”
Jag: “Eh no…” sa jag och skrattade lite nervöst.

Sedan sa hon något snabbt som jag inte riktigt uppfattade och “Sorry I have to go now”…
Och efter det gick hon iväg och lämnade mig där med den här blicken: o_O….

Jag höll på att börja skratta när hon gått, jag hade behövt någon där så jag kunde ha gjort det xD. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro xD. Ska jag ta det som en komplimang eller ett skämt?

Imorgon ska vi skriva svenska uppsats, jag är inte direkt nervös, det är faktiskt bara en övningsskrivning. Men jag vet inte om det var det bästa ämnet: "Saga och Sanning".
Jag älskar som bekant sagor, myter, legender och berättelser för de låter mig uppleva något nytt, eller bekant. Jag älskar att drömma mig bort i andra världar, jag känner mig trygg där och de drar uppmärksamheten från den så kallade verkligheten.

Men det är just där det ryker, min verklighetsuppfattning kanske inte är vad den borde och jag finner mig själv undra vad sanning egentligen är. Sanningen är desto mer förvirrande för mig, enligt mig är den olika från person till person. En annans sanning är säkerligen inte likadan som din egen. Jag tror inte det finns två människor som har samma verklighetsuppfattning, samma tankar eller samma uppfattning om vad som är sanning just för dem.
För vissa är Guds existens sanning, för andra är det en lögn. En del vet inte vad de tror.
Vad är då sanning, är sanningen individuel i många fall?
Är det hur en persons handlingar verkar som är sanningen, eller är det vad personen själv hade för avsikter med handlingen som är sanning.

Vad begreppet "All tid är relativ" har jag nyss börjat lära mig i fysiken. Om ett rymdskepp färdades med ljusets hastighet och vi såg hela dess färd från jorden så skulle det för oss ta längre tid för oss på jorden än de som reste i rymdskeppet. Alltså skulle vi på jorden åldras fortare. För tiden är relativ.
Kanske det är likadant med sanning, personligt, det som en person kan uppfatta som sanning är lögn för en annan, eller iallafall inte lika sant.

I många fall kan sanning och lögn de överlappa varandra.
Om jag ska vara ärlig så försöker jag att undvika sådana här ämnen, de gör mig så fundersam och efter ett tag vet jag inte ens vad jag själv tycker. Likadant är det med ämnen som döden och religion.
Men så måste man ändå dra sig ned i detta fundersamma koma bara för att det är en skoluppgift. Men ibland kan det kanske vara bra att iallafall försöka förstå vad man tycker, eller varför, eller om man egentligen gör det.
Jag har ingen aning om vad jag ska skriva om imorgon. Jag får väl se vad som händer.

636 - Mustach:


I'm piled up high the morning light
a giant silver screen
I'm waiting for my mind to land
I'm living in a dream

I'm a wizard I got magic sticks
I'm drinking liquid gold
The taste of metal in my mouth
Infected all my bones

The light so bright but when I close my eyes it all explodes

I'm piled up high the morning light
a giant silver screen
I'm waiting for my mind to land
I'm living in a dream

I can't explain why colors fade
and everythings a fuss
I feel like I'm a winters day
and not a hippie had enough

I'm piled up high the morning light
a giant silver screen
I'm waiting for my mind to land
I'm living in a dream

I'm piled up high the morning light
and everythings unreal

The wizard lost his magic sticks
the wall turned in to stone
The taste of metal in his mouth
and everything explodes

I'm piled high the morning light
a giant silver screen
I'm waiting for my mind to land
cause everythings unreal

Tänkte bara ta med bilden: "Woman with Ravens" av Helena Blomqvist från häftet. Jag tycker helt enkelt att var så olycksbådande vacker. Kvinnan i sin röda klänning hållandes i ett svärd omgiven av korpar och körsbärsträd.
Död, evigt liv, mörker. Den olycksbådande tystanden före striden.