Musikalisk strata
Jag har ju helt totalt glömt bort alla melankoliska finska män från okända små lokala band med långt svart hår iklädda pvc-byxor.. Vafan, jag älskar ju er killar!
Vem kan hata någon som ser ut som om dom ska äta sin mikrofon som en mjukglass?
Och nu kanske ni tror att jag är ironisk, icket! Jag kan se ironin i det hela med det förändrar inte att jag tycker så otroligt mycket om dom allihop :D
Och för att nu prata om mig antar jag.
Mycket har hänt på sistone, väldigt mycket, jag har väldigt mycket ledsen, stressad och haft väldigt mycket att tänka på.
Men i alltihop har jag varit så otroligt glad att ha alla mina fina kompisar och en familj som verkligen bryr sig om mig. Jag hade inte varit något utan er alla.
I slutändan så är det såklart att jag vet att det var bäst såhär. Men det gör ju fortfarande ont. Speciellt när jag är en sån där fånig människa som känner så ofattbart otroligt jävla mycket hela tiden.
Men jag har nog tagit mig igenom det värsta nu. Jag har börjat bli mig själv igen, av många olika anledningar. Och jag hoppas att jag får fortsätta känna mig så.
Så smått har jag börjat tagga för det nya skolåret och jag känner att "nu jävlar" ska vi köra :)..
Men jag hoppas att vi kommer att göra tid för lite roligt umgänge allihopa, även om vi alla kommer att vara mycket upptagna. Vilket jag är medveten om.
För övrigt tror jag inte det kommer att gå så bra på denna tenta i statistik som jag ska ha nu. Jag har haft lite väl mycket att tänka på som har tagit upp min tid. Men så länge jag mår bra så får det ta sin tid helt enkelt. Det finns alltid omtenta om inte annat.
----------
Efter allt..
Vill jag bara likt Daenerys Targaryen stiga ur askan med drakar på min axel.
