Livet...

Känner mig lite delightfully depressed i dag. Jag vet inte vad det är, om det är det grådaskiga vädret, hemlängtan eller bara ljuset. Min kropp blir alltid förvirrad när det blir för ljust för fort. Eller så kanske det är lite av allt.

Jag försöker uppmuntra mig själv genom att ägna mig åt lite ytlig materialism och mörk estetik. Det brukar oftast hjälpa.


Livet
Edith Södergran

Jag, min egen fånge, säger så:
livet är icke våren, klädd i ljusgrön sammet,
eller en smekning, den man sällan får,
livet är icke ett beslut att gå
eller två vita armar, som hålla en kvar.
Livet är den trånga ringen som håller oss fången,
den osynliga kretsen, vi aldrig överträda,
livet är den nära lyckan som går oss förbi,
och tusende steg vi icke förmå oss att göra.
Livet är att förakta sig själv
och ligga orörlig på botten av en brunn
och veta att solen skiner däruppe
och gyllene fåglar flyga genom luften
och de pilsnabba dagarna skjuta förbi.
Livet är att vinka ett kort farväl och gå hem och sova...
Livet är att vara en främling för sig själv
och en ny mask för varje annan som kommer.
Livet är att handskas vårdslöst med sin egen lycka
och att stöta bort det enda ögonblicket,
livet är att tro sig vara svag och icke våga.

Kommentarer
Postat av: Sofia

Oj det var verkligen den mest deprimerande dikten Ever! =D

2012-01-24 @ 23:26:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...