The Princess Zelda Syndrome
Tågresan hem var inte riktigt lika rolig som man kunde ha önskat. Först och främst tog den ett helt dygn sen så var det kaos på alla stationer, dålig information till en förvirrad Matilda. I Göteborg blev det extra krångligt. Eftersom att Sj's kundcenter hade stängt och det inte gick några Sj-tåg mer den kvällen.. (Jag kom till Göteborg runt klockan nio).
Så då fick jag springa och skynda mig att köpa en biljett till ett Öresundståg hem, med all packning. Konduktören var dessutom otrevlig mot mig när jag frågade om min biljett gällde på tåget. Gargh..
I det ögonblicket kände jag mig verkligen som en "Damsell in distress".
Eller som jag föredrar att se det så led jag av "The Princess Zelda Syndrome" - Dvs att man bara vill sätta sig ned, skrika och vänta på att Link räddar en ^^
Men den här prinsessan räddar sig själv, så jag sprang och köpte biljett och hann precis med tåget, sen så blev det en diger promenad hem med all min packning från tågstationen. Men nu är jag hemma i alla fall och det kunde faktiskt ha varit värre. Jag hade en massa bra film och jag hade ett mycket trevligt sällskap på första delen av resan.
Jag delade nämligen kupe med tre väldigt roliga killar, en präst, en filosof och en kille som spelade i ett coverband på Tenacious D, och alla var rollspelare... Det var intressant tågresa där vi diskuterade universum, musik, filosoferade kring hur man kan bevisa att ting verkligen existerar och delade livshistorier. En mycket trevlig första resa.. Jag tror nästan det hade varit ännu mer intressant om killen som satt i Kupén först inte hade blivit förflyttat.. Han är nämligen den första kille i hela mitt liv (så vitt jag kommer i håg) som jag har sett ha på sig ett Jordgubbshalsband... Han var säkert en rolig person också :D
Resten av resan tillbringade jag med att se på the IT-crowd och coupling, två riktigt bra serier som jag nu har fastnat för ordentligt
Haha ett av mina favoritavsnitt av the IT-crowd är när Jen försöker förklara varför hon är så arg... :
http://www.youtube.com/watch?v=8w9eoZtnJSA
"I've fallen to the communists..." - HAHAHA!
(Får tydligen inte bädda in den)
Så då fick jag springa och skynda mig att köpa en biljett till ett Öresundståg hem, med all packning. Konduktören var dessutom otrevlig mot mig när jag frågade om min biljett gällde på tåget. Gargh..
I det ögonblicket kände jag mig verkligen som en "Damsell in distress".
Eller som jag föredrar att se det så led jag av "The Princess Zelda Syndrome" - Dvs att man bara vill sätta sig ned, skrika och vänta på att Link räddar en ^^
Men den här prinsessan räddar sig själv, så jag sprang och köpte biljett och hann precis med tåget, sen så blev det en diger promenad hem med all min packning från tågstationen. Men nu är jag hemma i alla fall och det kunde faktiskt ha varit värre. Jag hade en massa bra film och jag hade ett mycket trevligt sällskap på första delen av resan.
Jag delade nämligen kupe med tre väldigt roliga killar, en präst, en filosof och en kille som spelade i ett coverband på Tenacious D, och alla var rollspelare... Det var intressant tågresa där vi diskuterade universum, musik, filosoferade kring hur man kan bevisa att ting verkligen existerar och delade livshistorier. En mycket trevlig första resa.. Jag tror nästan det hade varit ännu mer intressant om killen som satt i Kupén först inte hade blivit förflyttat.. Han är nämligen den första kille i hela mitt liv (så vitt jag kommer i håg) som jag har sett ha på sig ett Jordgubbshalsband... Han var säkert en rolig person också :D
Resten av resan tillbringade jag med att se på the IT-crowd och coupling, två riktigt bra serier som jag nu har fastnat för ordentligt
Haha ett av mina favoritavsnitt av the IT-crowd är när Jen försöker förklara varför hon är så arg... :
http://www.youtube.com/watch?v=8w9eoZtnJSA
"I've fallen to the communists..." - HAHAHA!
(Får tydligen inte bädda in den)
Kommentarer
Trackback
